Kol, olja och naturgas

Senaste statistiken över hur svensk el produceras

I världen som helhet ser det annorlunda ut. Kol är fortfarande det vanligaste bränslet för elproduktion: Cirka 35 procent av all elproduktion skedde år 2020 genom förbränning av kol. Energisektorn är den överlägset största källan till utsläpp av klimatgaser i världen, och det mesta kommer från förbränning av kol. I några av våra grannländer som Tyskland och Polen står fossila bränslen fortfarande för en stor del av elproduktionen.

Men efter många år av ökande kolanvändning i världen har trenden brutits och år 2015 användes mindre kol än tidigare. Utsläppen av klimatgaser från världens energisektor har också planat ut efter att ha ökat under decennier.

I Sverige är vi lyckligt lottade som har en nästan koldioxidfri elproduktion, genom stor andel vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och biobränslen. Det bidrar starkt till att vi i internationell jämförelse har låga kodioxidutsläpp per capita (per invånare).

Kol, olja och naturgas är fossila bränslen som släpper ut klimatgaser när de förbränns. Naturgas orsakar betydligt mindre utsläpp av klimatgaser jämfört med kol och olja. Att ersätta kol med naturgas kan vara ett viktigt steg i klimatarbetet, men det räcker inte. I Sverige har naturgas använts som bränsle i ett par kraftverk. Det finns ett fåtal äldre kraftverk i Sverige som använder olja som bränsle, men de används bara några få timmar per år, exempelvis när elen från den normala produktionen inte räcker till. Kol används till liten del i några få kraftvärmeverk, men är på väg att ersättas med biobränslen.

När man eldar bränslen för att göra el blir det en energi över i form av värme. Värmen kan användas till fjärrvärme, vilket sker i kraftvärmeverk. Men i kraftverk utan koppling till fjärrvärmen kyls det cirkulerande vattnet i ångprocessen med kylvatten, som i Sverige tas från havet. Dessa kraftverk kallas kondenskraftverk. Kärnkraftverk är exempel på kondenskraftverk.

Nya system och ny teknik kan ge lösningar

EU införde år 2005 ett system med utsläppsrätter som innebär att den som släpper ut klimatgaser, till exempel från elproduktion, får betala. Systemet med utsläppsrätter är ett effektivt verktyg och förhoppningsvis kommer fler länder att införa liknande system. I Sverige har vi också en skatt på elproduktion med fossila bränslen, en koldioxidskatt.

Tekniken för att rena rökgaserna från fossila bränslen har utvecklats och nuförtiden kan det mesta av de farliga ämnena och partiklarna tas om hand, men utsläppen av koldioxid är fortsatt mycket stora. Därför satsas det runt om i världen på att utveckla teknik som ska kunna fånga in och lagra koldioxid från förbränning av fossila bränslen, så kallad CCS (Carbon Capture and Storage). Det är ännu en dyr metod, men många menar att den kan bli avgörande för att klara klimatpolitiken. Även CCU (Carbon Capture and Utilization) förekommer. Läs om teknikerna hos Naturvårdsverket.