"Våtår" och "torrår"

Vattenkraften svarar för cirka 50 procent av den totala elproduktionen i Norden.

Norge och Sverige är de stora vattenkraftnationerna i Norden. Ett normalår producerar Norge 132 TWh (Terawattimmar=miljarder kilowattimmar) el från vattenkraft. Motsvarande för Sverige är 65,5 TWh (beräknat för perioden från år 1960). Finlands vattenkraft uppgår till 12 TWh under ett normalår, medan Danmark i princip saknar vattenkraft.

Pendlingarna i vattentillgången kan vara stora

I Sverige kan vattenkraftens elproduktion variera mellan 50–80 TWh, beroende på att tillrinningen varierar mellan åren.

Tillrinningen visas i diagrammet ovan, där nollinjen motsvarar normalårets elproduktion på 65,5 TWh. Åren på plussidan är år med mycket goda tillrinningar – ”våtår” – medan åren på minussidan är ”torrår”. Här framgår tydligt vad som hände de första åren efter elmarknadens avreglering, som inleddes år 1996. När elmarknaden öppnades upp och möjliggjorde för elkunder att själva välja elhandelsföretag, kom fem år i svit som var bland de vattenrikaste sedan mätningarna startade – med förhållandevis låga elpriser som följd.

Åren 1997 till 2001 var tillrinningen så kraftig att det för elkunderna närmast blev en ”sanning” att elen är billig sommartid och att det är då som elavtal ska ingås. De följande två åren, 2002 och 2003, slog det om och blev i stället den torraste perioden på 50 år, vilket fick elpriserna på den nordiska elbörsen Nord Pool att stiga rejält.

Vattenkraftproduktionen följer alltså tillrinning i form av nederbörd och snösmältning. Viss utjämning i elproduktionen, och mellan våtår och torrår, kan göras genom att utnyttja de så kallade regleringsmagasinens möjlighet att tömmas eller fyllas med vatten. Effekten på elproduktionen av att använda regleringsmagasinen kan vara kortsiktig men också mycket långvarig – upp till flera år.