EU:s utsläppshandel

Syftet med EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU-ETS, är att företag ska få möjlighet att välja mellan att genomföra utsläppsminskande åtgärder i det egna landet/företaget eller att köpa utsläppsrätter som då ger utsläppsminskningar någon annanstans. På så sätt ska de minst kostsamma åtgärderna genomföras först, så att den totala kostnaden för att uppfylla Kyotoprotokollet blir så låg som möjligt.

El- och värmeproduktion samt energiintensiv industri omfattas av systemet. Från och med år 2012 ingår även flygoperatörerna i handelssystemet.

Under år 2016 skedde förhandlingar i EU för att skärpa utsläppshandelssystemet, för att bättre kunna leva upp till Parisavtalet. I februari 2016 röstade EU-parlametet igenom ett antal förslag.

Under år 2017 låg priset på utsläppsrätter på en fortsatt låg nivå. Lågkonjunkturen är en orsak till de låga priserna. Flera studier visade dock på att en minst lika viktig orsak till det låga priset var överlappande styrmedel för att öka andelen förnybar energi och för att öka energieffektiviteten.

Milstolpar i systemets utveckling

EU:s system för handel med utsläppsrätter startade den 1 januari 2005. Den första handelsperioden löpte mellan åren 2005 och 2007 och benämndes försöksperiod.

Den andra handelsperioden pågick år 2008 till 2012 i överensstämmelse med Kyoto-protokollets åtagandeperiod.

I december år 2008 kom EU-parlamentet och ministerrådet överens om ett reviderat regelverk för handelsperioden år 2013 till år 2020. Ett totalt tak beslutades som motsvarar 21 procents minskning av utsläppen mellan åren 2005 och 2020. Vidare har auktionering använts som tilldelningsmetod i kraftsektorn, med vissa undantag, till skillnad från gratis tilldelning som gällde tidigare.

Europeiska rådet antog i oktober år 2014 ett klimatmål om att minska utsläppen med 40 procent till år 2030 tillsammans med ett mål om 27 procent förnybar energi och 27 procents energieffektivisering.

År 2015 lade EU-kommissionen fram ett förslag till revidera utsläppshandelssystemet från år 2021 och framåt. Enligt det nya förslaget skulle utsläppen i systemet minska med 2,2 procent per år istället för som tidigare med 1,74 procent per år. Anledningen till denna förändring var det nya klimatmål till år 2030 som EU antog hösten år 2014.

Utöver detta föreslog EU-kommissionen att industrin fortsatt skulle få gratis tilldelning av utsläppsrätter men färre branscher skulle få maximal tilldelning. Vidare föreslogs att ett antal fonder skulle skapas kopplade till utsläppshandelssystemet i syfte att främja innovativ teknik, modernisering av energisystemen i Östeuropa med mera. 

Under år 2015 antog Rådet och Parlamentet ett beslut om att införa en marknadsstabilitetsreserv år 2019 i utsläppshandelssystemet. Det innebär att utsläppsrätter läggs i en reserv när det finns ett överskott av dem och att de återförs till marknaden när det finns ett underskott. Syftet var att göra systemet mer robust mot efterfrågechocker i ekonomin och därmed minska volatiliteten i priset på utsläppsrätter.

Reformering av systemet 2017

2017 beslutade Rådet och Europaparlamentet om en reformering av handelssystemet, för kommande handelsperiod (2021– 2030). Beslutet innebar bland annat enligt tidigare förslag att det totala antalet utsläppsrätter skulle minska med 2,2 procent per år från och med år 2021 (vilket kan jämföras med tidigare 1,74 procent per år). Syftet var att uppnå målet om utsläppsminskningar på 43 procent, vilket beslutades enligt EU:s 2030-ramverk för de verksamheter som ingår i utsläppshandeln.

Beslutet innebar också att de utsläppsrätter som årligen förts över i marknadsstabilitetsreserven och som överstiger föregående års auktionering, från och med år 2023 skulle annulleras. Det innebär att mer än 2 miljarder utsläppsrätter skulle annulleras år 2023 och att det skulle kunna annulleras utsläppsrätter framöver för de åren då det finns ett stort överskott.

Förändringar i systemet beslutades år 2023

Medlemsstaterna och Europaparlamentet har år 2021 beslutat om förändringar av EU:s utsläppshandel. Utsläppen inom EU ETS ska minska med 62 procent till 2030 jämfört med 2005, en ny utsläppshandel för byggnader och vägtransporter införs 2027 och den fria tilldelningen av utsläppsrätter för vissa sektorer fasas ut till 2034 samtidigt som gränsjusteringsmekanismen CBAM fasas in.

EU antog i juni 2021 en klimatlag som slår fast att EU ska vara klimatneutralt till 2050, med delmål till 2030 att minska nettoutsläppen med -55 procent jämfört med 1990. För att nå målet till 2030 föreslog kommissionen i juli 2021 en rad lagstiftningsförändringar i det så kallade Fit for 55-paketet. Efter förhandlingar har förändringarna som rör EU ETS beslutats i april 2023. Läs hos Naturvårdsverket om dessa förändringar.

Läs allmänt om EU ETS på Naturvårdsverkets webbplats.

Korta fakta om EU ETS

Systemet för handel med utsläppsrätter omfattar cirka 750 svenska anläggningar inom industrin och energisektorn. Totalt berörs cirka 13 000 anläggningar i hela EU. Det motsvarar ungefär 45 procent av de totala utsläppen av växthusgaser inom unionen.

Målet med utsläppshandelssystem är att sänka utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS, är ett avgörande styrmedel för att EU ska nå de egna klimatmålen och de internationella åtagandena inom Parisavtalet.