10 förslag för att lösa Sveriges nätkapacitetsbrist

Debattartikel i publicerad i Dagens Industri, online 6/10 och i print 7/10.

Nätkapacitetsbristen beror framför allt på flaskhalsar i stamnätet som får lokala konsekvenser. Utvecklingen har gått snabbt och varit svår att förutspå, men nu bromsas företagsetableringar, byggprojekt och utbyggnad av lokaltrafik. Medierapporteringen under året visar att exemplet Pågen inte är unikt. Frågan måste hanteras på kort sikt men också lösas på lång sikt för att tillväxt och klimatomställning inte ska tvärnita.

Energiföretagen Sverige har därför initierat Samling för nätkapacitet; ett forum där en bredd av aktörer samlats för att inventera lösningar på problemet. Syftet har varit att vända på alla stenar där olika aktörer kan bidra.

Bruttolistan består av femtiotalet åtgärdsförslag inom såväl nät, elanvändning som produktion. Listan överlämnas i sin helhet till regeringen idag. De mest återkommande förslagen sammanfattas här i tio punkter, fem som kan göra skillnad på kortare sikt och fem på längre sikt.

Tydliggör vem som bär ansvaret vid nätkapacitetsbrist. Genom ökad lokal elproduktion minskar behovet av att överföra el från överliggande nät. Men idag riskerar den lokala elproduktionen istället att minska när kraftvärmeverk läggs ned till följd av kraftigt höjda skatter. Låt därför Energimarknadsinspektionen (Ei) tydliggöra ansvarsfördelningen mellan Svenska kraftnät och region- och lokalnätsföretag.

Utveckla former för dialog, kartläggning och samhällsplanering. Planering och prioritering av eleffekt måste komma in tidigare i samhällsplaneringen. Det går inte längre att förlita sig på devisen ”två hål i väggen” i tillväxtregioner. Istället krävs en tidig och nära dialog mellan parterna. Kartläggningar kan visa var det är trångt i näten, men också att det i stora delar av Sverige är fullt möjligt att etablera elintensiva verksamheter. Regeringen bör därför ta initiativ till samordningsfunktioner på regional och nationell nivå, likt vindkraftssamordnarna.

Öka flexibiliteten i anslutningsabonnemang. Utred hur anslutningsplikten kan göras mer flexibel, så att inte effekt reserveras som kanske inte utnyttjas, samt vilka konsekvenser detta skulle få för olika aktörer. Förutom kundernas acceptans krävs att elnätsföretagens befogenheter också tydliggörs.

Frigör kapacitet genom utvecklad risksyn. Kraven på elleveranser är idag regelstyrd. Genom förändrade funktionskrav kan mer kapacitet frigöras i befintliga nät. Det handlar om marginellt större felrisker vilket kräver samsyn mellan bransch, kunder och myndigheter. Här finns ett behov av översyn av regelverket.

Skapa förutsättningar för effekttariffer. Ett sätt för elnätsföretagen att öka användarflexibiliteten är via effekttariffer. Elanvändningen kan då styras till tider när mer kapacitet finns i näten och priserna är lägre. Elnätsföretagen behöver till exempel ges möjlighet att segmentera kunder och differentiera tariffer. En utredning från Ei blir klar i december 2019, som förhoppningsvis ger klarhet om tariffutformningen.

Säkra långsiktiga incitament för elnätsinvesteringar. Det behövs långsiktiga förutsättningar så att elnätsföretagen kan göra nödvändiga investeringar i elnäten utifrån ett samhällsbehov. En modell där man enas om målet med regleringen kan bygga förtroende mellan företag, reglerare och kunder. Regeringen bör ge Ei i uppdrag att ta fram en ny metodik, som bland annat utgår ifrån oberoende forskning om fungerande reglering.

Säkerställ marknadsmässig ersättning för stödtjänster till elsystemet. Planerbar kraftvärme bidrar till den lokala eleffektbalansen. Idag är roller och ansvarsfördelning mellan Svenska kraftnät, elnätsföretag, elproducenter och kunder delvis oklar. Kraftvärmens roll för att säkerställa marknadens behov av effekt och systemtjänster på alla spänningsnivåer i elnäten behöver utredas. Utred också hur elproducenterna ska få en marknadsmässig ersättning för detta, samt hur trösklarna för handel med effekt kan sänkas.

Undanröj hinder för marknadsplatser för flexibilitetstjänster. Marknadsplatser behövs där aktörer kan mötas och handla med tjänster som kan styra elanvändningen. För kunderna måste det bli enklare att agera på marknaden. Och för elnätsföretagen måste incitament finnas i intäktsramarna för att köpa sådana tjänster av kunderna. Om dessa hinder undanröjs kan användarflexibilitet bli ett realistiskt komplement till utbyggnad av elnät.

Effektivisera tillståndsprocesserna. De långa ledtiderna för utbyggnad av elnät är kända. En stamnätsutbyggnad tar 10–15 år, varav merparten utgörs av tillståndsprocesser. Här föreslås en rad sätt att korta tillståndsprocesserna, som går längre än sommarens förslag från nätkoncessionsutredningen: Förstärk resurserna hos Lantmäteriet, skapa förutsättningar för parallellt hanterade tillståndsprocesser, minska antalet instanser och inför tydligare riktlinjer för avvägning mellan lokala miljöhänsyn och klimataspekter.

Styr myndigheter i linje med politiska målsättningar. Myndigheters riktlinjer för investeringar bör tydligare vägledas av politiska mål om klimat och tillväxt. Regeringen bör därför i instruktioner och regleringsbrev tydliggöra vad som ska ingå i den samhällsekonomiska kalkylen. 

Ett hundratal samhällsaktörer har inom ramen Samling för nätkapacitet visat att det finns lösningar på kapacitetsbristen och att vi är många som kan och vill bidra. Att regeringen spelar en viktig roll i lösningen framgår tydligt av projektets inventering. Nu förväntar vi oss att regeringen tar stafettpinnen så att vi tillsammans kan lösa detta akuta och allvarliga problem.

Anders Teljebäck, kommunstyrelsens ordförande Västerås stad (s)
Catarina Elmsäter-Svärd, vd Sveriges Byggindustrier
Mattias Bergman, vd BIL Sweden
Patrik Öhlund, vd Node Pole
Pernilla Winnhed, vd Energiföretagen Sverige
Tomas Sokolnicki, investeringsrådgivare, Business Sweden & Data Centers by Sweden

Samtliga deltagare i Samling för nätkapacitet.