Energiöverenskommelsen är fortfarande viktig

Innan den blocköverskridande Energiöverenskommelsen slöts mellan fem partier 2016 var läget för det svenska energisystemet mycket allvarligt. Kärnkraften och vattenkraften, som tillsammans står för 80 procent av den svenska elproduktionen, beskattades hårt med över 10 miljarder kronor per år. För vissa vattenkraftverk var skatten högre än intäkterna från elproduktionen och inom branschen diskuterades hur man skulle klara av att finansiera löpande drift och underhåll. Långsiktiga investeringar i kapacitetshöjande åtgärder eller miljöåtgärder fanns inte på kartan.

För kärnkraften hotades samtliga dåvarande tio reaktorer av nedläggning eftersom den höga skatten inte gjorde det lönsamt att investera i de nya säkerhetskrav med oberoende härdkylning som gäller från år 2020. Konsekvenserna av en sådan snabb nedläggning hade blivit förödande och oöverblickbara för Sverige. Energiöverenskommelsen, som innebar att dessa skadliga skatter togs bort samtidigt som stödet till förnybar elproduktion ökade, välkomnades därför brett av energibranschen.

Det investeras just nu kraftigt i förnybart i Sverige. Utbyggnaden av landbaserad vindkraft drivs inte längre av subventioner eftersom den bär sig ekonomiskt på marknadsmässiga grunder. Beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 några år (ca 5 år) i förtid fattades 2015 på affärsmässiga grunder. Samtidigt med beslutet anpassades alla investeringar till den nya livslängden. Ringhals 1 och 2 är byggda på 1970-talet och det har aldrig varit aktuellt att driva dessa reaktorer längre än till mitten av 2020-talet.

Energiöverenskommelsen har av vissa tolkats som att kärnkraften ska vara avvecklad år 2040. De bortser då från den kompromiss som formuleringarna i överenskommelsen faktiskt innebär. De reaktorer som drivs vidare efter 2020 har enligt sina ägare en livslängd på minst 60 år. Det innebär att de kan drivas inpå 2040-talet. Vi ska inte återigen fastna i en årtalsexercis om kärnkraften utan istället ta höjd för att marknaden kan fatta olika beslut. En drifttid bortom 2040 måste finnas med i exempelvis myndigheters scenarier för elsystemets utveckling, vilket det inte gör idag.

Ny kärnkraft går idag inte att räkna hem på marknadsmässiga grunder. Ingen vet dock hur det kommer att se ut i framtiden. Kostnaderna kan minska och ny kärnkraft kan bli konkurrenskraftig. För kärnkraften skulle det förutsätta en väsentligt högre kostnadseffektivitet än idag. Politiskt finns det insatser som kan göras, som stöd till forskning samt en ökad harmonisering och standardisering inom EU. Dessa åtgärder främjar även kostnadseffektiviteteten och kompetensförsörjningen som är så viktig för de kvarvarande reaktorerna. 

Energiöverenskommelsen pekade på vikten av att följa och utveckla elmarknaden för att säkerställa uppfyllelse av de energipolitiska målen – leveranssäkerhet, hållbarhet och konkurrenskraft. Detta bör göras – på ett teknikneutralt sätt. Dagens elmarknad premierar till exempel inte kritiska systemtjänster som flexibilitet, störnings- och spänningsstabilitet. Dessa tjänster kan tillhandahållas av flera kraftslag, förbrukningsflexibilitet och genom nya metoder för lagring. Låt marknaden avgöra hur detta kan levereras på mest effektiva sätt. En bra utgångspunkt är att sätta ett teknikneutralt leveranssäkerhetsmål för elsystemet. Vi har redan politiska mål för klimat, förnybart och energieffektivisering, men inte för leveranssäkerhet. 

Energiöverenskommelsen skapade en grund att stå på, men den svarade inte på alla frågor och när omvärlden förändras behövs nya svar på nya frågor.

• Flera av Sveriges städer, däribland Stockholm, Uppsala, Västerås och Malmö, står inför en akut nätkapacitetsbrist där det är fullt i det överliggande elnätet, det går inte att få in mer el till städerna. För att hantera nätkapacitetsbristen i våra storstäder och den ökade elanvändning som klimatomställningen och Sveriges snabba befolkningsökning leder till måste elnäten byggas ut kraftigt. Här behövs det en politisk enighet som säkerställer långsiktigt stabila villkor och en samsyn om vad vi som samhälle förväntar oss av elnäten.
• Vattenkraftens nya lagstiftning om moderna miljövillkor har ännu inte fått fullt genomslag. Vi ser med oro på hur Vattenmyndigheterna ställer krav på vattenkraften som inte är i linje med lagstiftningen och som innebär stora produktionsbortfall. Här behövs det en fortsatt tuff politisk styrning och enighet från samtliga partier bakom överenskommelsen.
• Fjärr- och kraftvärmen har idag inte konkurrensneutrala villkor och det saknas en strategi för vad politiken vill med fjärr- och kraftvärmen. Den lokala elproduktionen, i form av kraftvärme, är en central lösning för att minska nätkapacitetsbristen samtidigt som fjärrvärme avlastar det alltmer ansträngda elsystemet vintertid.

Energiöverenskommelsen löser inte alla utmaningar men den ger en bra grund att arbeta utifrån. Vi vädjar därför till alla partier i överenskommelsen att hålla fast vid överenskommelsen och det konstruktiva arbetet som funnits inom ramen för den. Om överenskommelsen faller riskerar det att leda till en betydande politisk osäkerhet i ett läge då energibranschen står inför rekordinvesteringar för att klara både samhällets klimatomställning och tillväxt.

Pernilla Winnhed, vd Energiföretagen Sverige

Här kan du läsa artikeln i Dagens industri