Det är inte avfallsförbrännings-anläggningarna som producerat plasten

”Inför koldioxidinfångning och lagring”, skriver Göran Finnveden. Självklart, säger vi, de första anläggningarna planeras nu, och vår strategi för bio-CCS som visar hur det ska kunna spridas till fler har just presenterats.

”Öka utsorteringen av plast”, fortsätter Finnveden. Javisst, Sörab och Stockholm Exergi är först ut med sin satsning för att sortera ut såväl plast som andra återvinningsbara material ur hushållens restavfall – en stor investering som kommer att följas av fler. 

Eftersortering och CCS kräver stora investeringar och framtidstro från våra medlemmar. Ju mer anläggningarna måste punga ut med för skatter och utsläppsrätter, desto mindre blir utrymmet för sådana satsningar. 

Men varken eftersortering eller CCS kan ensamt lösa problemet med fossila utsläpp. Låt oss beskriva den större bilden. 

Viktigt att minnas är att all plast blir avfall förr eller senare. Omkring sju gånger kan en schampoflaska återvinnas innan plasten måste kasseras. Ett större problem är att merparten av den plast som producera inte alls är möjlig att återvinna på grund av tillsatser eller för att den består av en blandning av olika plaster. Än mer plast ratas av marknaden, eftersom jungfruligt fossilt material är billigare. Enligt Naturvårdsverket är det bara åtta procent av den plast som sätts på marknaden i Sverige som återvinns till nytt material.

Detta innebär att enorma mängder plast varje år skickas till energiåtervinning. Men det är knappast avfallshanteringen som ger upphov till detta flöde.

Plastproduktionen ökar för varje år. Och forskare som kartlagt världens tolv största bolag inom plastindustrin har visat att samtliga investeringsprojekt mellan 2012 och 2019 baserades på fossila råvaror. Det är här som makten och möjligheten att förändra ligger. Ändå är det energiåtervinningen som drabbas av kostnaderna för de koldioxidutsläpp som plastindustrins produkter genererar när de blir avfall.

Finnvedens käpphäst – men som han undviker att nämna i sitt debattinlägg – är att hellre lägga plastavfallet på deponi än att energiåtervinna det. Det är lika huvudlöst som det låter. Finnveden har missat att det är nu 20 år sedan som Sverige införde förbud mot deponering av brännbart avfall. Det har varit 20 år där nya metoder utvecklats för bättre resursutnyttjande samt minskat läckage av miljögifter till luft, mark och vatten. Inte minst energiåtervinningen har spelat en viktig roll för att kunna minska deponeringen av det kommunala avfallet till 0,9 procent – bland de lägsta i världen. Det är alltså en utveckling som Finnveden vill vända på och i stället låta deponierna växa, till brädden fyllda av plast. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera vårt avfall och framtida generationers möjligheter till ett hållbart liv. Våra medlemmar är heller inte intresserade av att ta värdefull mark i anspråk för att öppna plastdeponier som läcker mikroplaster. Finnveden har missat att även EU vill minska deponering av avfall kraftigt.

Ansvarsfullt vore däremot att förhindra att plast produceras från jungfrulig olja. Ansvarsfullt vore att också ge energiåtervinningen villkor som gör det möjligt att driva sin samhällsviktiga verksamhet vidare; slopa förbränningsskatten och låt inte oss bära plastindustrins bördor genom att behöva betala för utsläppsrätter.
Då kan energiåtervinningen fortsätta ta hand om avfall som ratas av andra och fortsätta leverera el och värme till svenska hem.

Raziyeh Khodayari, ansvarig miljö, hållbarhet, energitillförsel och energiaskor, Energiföretagen Sverige

Klas Svensson, rådgivare energiåtervinning, Avfall Sverige

 Här kan du läsa artikeln i Aktuell Hållbarhet