Låt förorenaren betala för plastavfallet

Under 2022 producerades 391 miljoner ton plast i världen. Tillverkningen av ny plast står idag för cirka 8 procent av den globala oljeanvändningen och den ökar. I takt med att olja fasas ut från energisektorn, likväl som från transporter och industrier, så kan oljeindustrin i stället producera mer plast av oljan för att fortsätta tjäna pengar.

Av den plast som sätts på den europeiska marknaden materialåtervinns cirka 10 procent. Resten går antingen till förbränning eller läggs på deponier. Globalt är det mycket värre. Det mesta läggs på öppna soptippar eller hamnar i naturen och blir ett allvarligt miljöproblem.

Nu finns en möjlighet att påverka EU:s ståndpunkter inför de internationella förhandlingarna om ett nytt globalt ramverk för att stoppa plastföroreningar. Helt avgörande är att man börjar fokusera på produktion och konsumtion av plast i stället för det som varit fallet hittills – att ensidigt fokusera på hantering av plastavfall. Styrmedlen måste helt enkelt riktas mot de som sätter fossil plast på marknaden enligt principen att förorenaren betalar – i avfallsledet är det för sent. När plasten väl blivit avfall orsakar den antingen föroreningar i naturen som blir kvar i tusentals år eller växthusgasutsläpp vid förbränning. Med rätt sorts styrmedel kan vi däremot förebygga och se till att göra plasten återvinningsbar i så hög utsträckning som möjligt.

Det som krävs är:

1. Betalningsansvaret för plastens utsläpp måste läggas på dem som producerar och sätter plasten på marknaden. Idag betalar de endast för de utsläpp som sker vid produktion av plast. Med tanke på att 90 procent av plasten blir avfall är det rimligt att de också betalar för utsläppen av klimatgaser som detta plastavfall orsakar. På så vis ökar incitamenten för att ta fram återbrukbara och återvinningsbara plastprodukter.
2. Mängden plastsorter måste minska. Idag finns det hundratals sorters plast vilket försvårar återvinningen. Med ett tiotal sorter skulle återvinningen förenklas[1]. EU-kommissionen har en reglering på gång för ökad materialåtervinning och återanvändning av plastförpackningar. Det är mycket bra, men plastförpackningar utgör endast cirka 40 procent av all plast på den europeiska marknaden. Även andra plastflöden bör regleras på liknande sätt.
3. Krav på andel återvunnet material i produkter, så kallad kvotplikt, driver på återvinningen av plast. Genom att ställa krav på kvotplikt i relevanta EU-lagstiftningar skapas en efterfrågan och en marknad för återvunnen plast. Detta kommer i sin tur att driva på investeringar och nya innovationer i plaståtervinning.
4. Skadliga kemiska ämnen måste fasas ut. Plast och plastprodukter måste designas så att det går att återanvända eller återvinna dem. Ett stort hinder för att återanvända och återvinna plast idag är att många produkter innehåller skadliga kemiska ämnen som vi inte vill ha kvar i kretsloppet. Genom att fler av dessa ämnen fasas ut kan mer plast återvinnas och bli till nya produkter.

Den enorma mängden plast som produceras runt om i världen utsätter människor, djur och miljö för skadliga Ämnen. Plasten orsakar också nedskräpning och utsläpp av klimatgaser. Frånsett dagens system för insamling av förpackningsavfall samt ett visst producentansvar för elektronik och fordon, går producenterna av plast helt fria från ansvar för de kostnader som de belastar avfallshanteringen och övriga samhället med.  Sammanfattningsvis bör producenternas ansvar tydliggöras och skärpas genom styrmedel som underlättar ökad andel förnybar och återvunnen råvara, samt återanvändning och materialåtervinning av alla typer av plastprodukter, inte enbart förpackningar.

Principen om att förorenaren betalar måste vara kärnan i svensk såväl som i EU:s miljöpolitik. Oljeindustrin har intressen av att få avsättning för den olja som fasas ut alltmer från både el- och värmeproduktion, transporter och industri. Att producera plast är ett sätt, och det märks i den ökade mängden plastprodukter som sätts på marknaden.

Nu måste regeringen ta de här problemen på allvar. I genomförandet av EU:s plaststrategi och handlingsplan för cirkulär ekonomi är det viktigt att Sverige fortsätter att driva på för ökad återanvändning och återvinning av plast. Som ordförandeland representerar Sverige EU i framtagandet av ett nytt globalt ramverk för plastföroreningar. Vi vill se skrivningar om producentansvar, kvotplikt och utfasning av skadliga kemikalier för plast. Fönstret är öppet. Det är dags att agera.

Åsa Pettersson, vd Energiföretagen
Ellen Einebrant, vd Återvinningsindustrierna
Tony Clark, vd Avfall Sverige

 Här kan du läsa debatten i Altinget

[1] Avfall Sverige rapport Unity - Går det att ersätta dagens alla plastvarianter med ett färre antal?