En färdplan ska inte motarbeta en annan

Vi instämmer i att kemiindustrin måste ställa om, vi är väl medvetna om problemen med de stora fossila plastflödena i vårt samhälle. Men är det verkligen så att den omställning från fossila bränslen till förnybara restbränslen från skogs- och träindustrin som fjärrvärmebranschen har genomgått och som i högsta grad bidragit till Sveriges minskade klimatutsläpp, ska upphöra så att kemi- och plastindustrierna kan använda biobränslet istället? Vi efterlyser i så fall en beskrivning av hur uppvärmningsbehovet i landet ska tillgodoses, som idag till hälften sker genom fjärrvärme, där biobränslen står för cirka 43 procent.  

Det vi snarare behöver är en samverkan mellan våra branscher för att uppnå synergier och för att på bästa sätt utnyttja biobränslet och andra råvaror. Ett exempel är nyttjande av industriell restvärme. Det finns många bra exempel runt om i landet på hur fjärrvärmeföretag samarbetar med lokala industrier för att dra nytta av deras restvärme för att värma bostäderna på orten. Här ser vi möjligheter till goda samarbeten mellan våra branscher.

I Färdplanen för en fossilfri uppvärmning, framhålls att biobränsle är det naturliga förnybara valet för fjärr- och kraftvärme och visionen är att uppvärmningssektorn ska bli en kolsänka, något som är på god väg att förverkligas men där förutsättningen är att koldioxid från biobränslen kan fångas in och skapa negativa utsläpp, så kallad CCS (carbon capture and storage). Vi, precis som kemiindustrierna, vill även utveckla tekniken för CCU, (carbon capture and utilization) något som skulle vara extra aktuellt för de kraftvärmeverk som har restavfall som bränsle. Då vill vi förstås att så lite plast som möjligt hamnar i det restavfallet. Ytterligare ett område att samarbeta kring alltså – att se till att plasten blir återvinningsbar och att den sorteras ut så att den inte hamnar i våra kraftvärmeverk.

Vi får inte glömma bort att kraftvärmen bidrar med lokal elproduktion när och där det behövs och att det inte är önskvärt att minska elproduktionen i ett läge då vi behöver ställa om energisystemet och fördubbla elproduktionen. Den lokala elproduktionen avlastar dessutom elnätet. Energimyndighetens fjärr- och kraftvärmestrategi som presenterades i december visar också på en samhällsekonomiskt lönsam utbyggnadspotential av framför allt den biobränslebaserade kraftvärmen i intervallet 800–1 800 MW. I strategin konstateras att fjärrvärmen tillför ca 10 GW till den svenska eleffektbalansen, en välbehövlig avlastning i elektrifieringens era. 

Det finns inga hinder för att redan idag öka användningen av biobränslen för produktion av plast och kemikalier. Grundorsaken till att kemiindustrin använder fossila råvaror är att de är billigare och det saknas styrmedel för att härleda det ekonomiska ansvaret för plast med fossilt ursprung till dem som sätter plasten på marknaden. Energiföretagen har länge förespråkat att principen “förorenaren betalar” bör gälla även för plast. Om klimatkostnaden i stället inkluderades i plastens pris, skulle det driva på både mot ökad återvinning och investeringar i CCU och andra tekniker.  

Arbetet med Fossilfritt Sveriges färdplaner har varit och är ett viktigt verktyg för att komma framåt i klimatomställningen och vi är sedan länge engagerade i detta arbete. Men det kan väl inte vara meningen att nya färdplaner omintetgör de sedan tidigare presenterade färdplanernas förutsättningar att komma i mål? Det är naturligtvis välkommet att även kemiindustrin vill ställa om. Låt oss därför istället föra en diskussion kring hur vi kan samarbeta för att uppnå det mål vi har gemensamt, nämligen fossilfrihet.

Åsa Pettersson, vd Energiföretagen Sverige

Lina Enskog Broman, chef Energisystem Energiföretagen Sverige

Läs debattartikeln på Dagens industri här.