EU-framgångarna som vi talar för lite om

När framtiden känns oroande är det klokt att titta i backspegeln. Vi glömmer lätt de enorma framsteg som gjorts och låter problem dominera vår världsbild.

När vi nu står inför ett nytt EU-val med pågående krig i Europa och eskalerande klimatförändringar behöver vi påminna oss om den kraft som finns i unionen och Sveriges historiska roll. Den visar vilken potential som finns att skingra de mörka moln som tornat upp sig.

Redan 1994 lanserade EU-kommissionens ordförande Jacques Delors en vitbok där det positiva sambandet mellan ambitiösa miljökrav och företagens konkurrenskraft belystes, vilket var radikalt då men börjar bli vardagsmat i dag. Ett par år senare anammade EU en strategi mot de sura regn som då hotade livet i skogar, sjöar och marker. Sedan dess har mängden försurat avfall i nederbörden minskat med drygt 80 procent. EU:s strategi var regisserad och orkestrerad av det lilla landet Sverige från start till mål.

Världens hittills mest ambitiösa kemikalielagstiftning klubbades också igenom av EU. Återigen var Sverige ett av de mest aktiva länderna i arbetet. Delar av näringslivet protesterade och ville stoppa delar av lagförslaget, men accepterar det i dag.

Så var det också när EU:s utsläppshandel infördes 2005. Varken miljörörelsen eller industrin var nöjda när förslaget klubbades igenom, men i dag är detta en formidabel succé och har minskat utsläppen från företagen med hela 47 procent. Att föroreningarna fått ett pris är en av förklaringarna till att så många företag och branscher kan och vill bli fossilfria.

Framgångarna inom EU är långt fler, ofta med Sverige som pådrivare. Men frågan är om vi svenskar minns eller känner till det. Sedan 1990 har EU:s territoriella koldioxidutsläpp minskat med mer än en tredjedel. Men tre av fyra svenskar tror tvärtom att utsläppen ökat, enligt en ny Novusundersökning som Fossilfritt Sverige publicerar i dag.

Undersökningen visar även att människor inte verkar känna till EU:s höga ambitioner inom klimatområdet. Mer än varannan person tror att EU:s nya klimatlagar Fit for 55 innebär att utsläppen ska minska med 55 procent till 2055 jämfört med 1990. Det är en grov underskattning – minskningen ska vara gjord redan om sex år.

Till skillnad från allmänheten så är näringslivet högst medvetet om EU:s beslutsamhet. Företag är numera oftare lokomotiv än bromsklossar i omställningen, eftersom deras överlevnad och konkurrenskraft hänger på att de snabbt och smidigt ska kunna fasa ut olja, kol och fossilgas.

Förutom utsläppshandeln arbetar EU framgångsrikt med att successivt ställa högre klimatkrav på fordons energi­effektivitet. Det har lett till att industrin tvingats sälja elektrifierade fordon för att slippa skyhöga böter. Nästa steg är att EU bommar igen butiken för nya fossilbilar 2035, då all nyförsäljning av personbilar med förbränningsmotor i princip förbjuds. EU:s tydlighet och långsiktighet sänker risken för företag som vill ligga i framkant.

Allt detta ger oss ett trovärdigt hopp om en ljusare framtid. Men EU är som en påse som kan fyllas med gott innehåll eller det motsatta, beroende på våra folkvalda. Därför har vi följande förslag till de svenska partierna och blivande svenska EU-parlamentariker:

1. Återta Sveriges roll som pådrivande kraft. Sverige behöver fortsätta genomföra viktiga reformer tillsammans med andra länder och putta EU framför oss. I dagsläget är det ofta EU som tvingar oss att hänga med, och politiker tenderar att skylla på EU när förslag som de själva klubbat igenom ska genomföras. Ett sätt för Sverige att bli mer pro­aktivt är att inspireras av Finland, Öster­rike och Nederländerna. För att som litet land kunna påverka i EU:s långa och tunga processer har de numera fler personer på departementen som kan sätta sig in i frågorna, samordna sig och ge tidiga inspel. Det skapar större möjligheter att vara ett mer synkat och strategiskt landslag, som kan prioritera resurserna till de frågor som regering och riksdag tycker är viktigast för landet.

2. Stå bakom EU:s nya klimatmål för 2040. Sverige behöver ställa sig bakom EU:s nya förslag om ett klimatmål för 2040 som innebär 90 procent netto­minskning av utsläppen jämfört med 1990. Det gör att våra företag kan arbeta långsiktigt med ett högt tryck i klimatomställningen. Men för att det ska vara görbart behöver vi också rätt förutsättningar nationellt nu. Regeringen måste skapa förutsättningar för ett snabbt växande elsystem och ökande andel biodriv­medel, fortsätta effektivisera tillståndsprocesserna, få bukt med kompetensbristen och skapa de finansieringslösningar som krävs för industrins omställning. Avgörande är också att EU:s plan att fasa ut utsläppsrätterna ligger fast, något Sverige och det nyvalda EU-parlamentet behöver stödja.

3. Låt folket följa med på resan. Nu är det upp till alla medlemsstater att genomföra Fit for 55 på ett sätt som människor kan relatera till, acceptera och i många fall välkomna. De grupper i samhället som riskerar att komma i kläm behöver rimlig kompensation, och Sverige bör före 2025 ansöka om pengar från EU:s sociala klimatfond. Det behövs också en tydlig berättelse om vart Sverige och EU är på väg, att framsteg de facto görs, och varför klimatomställningen inte är ett upp­offrande, utan en affärsdriven utveckling till fortsatt välstånd i EU.

Vi vill att Sverige återtar den position vi haft historiskt: en pådrivande kraft för ett kraftfullt klimat- och miljö­arbete som stärker konkurrenskraften för EU, Sverige och våra företag. Inte för att vara bäst i klassen för sakens skull, utan för att värna vår framtida välfärd.

Åsa Pettersson, vd, Energiföretagen Sverige

Jessica Alenius, vd, Drivkraft Sverige

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Jonas Hagelqvist, vd, IKEM, Innovations- och kemiindustrierna

Läs debattartikeln i Dagens Nyheter här.