Kortare ledtider och samhällsnytta är fokus

Att luftledning ska vara ett förstahandsval på högre spänningsnivåer nämns i vårt inlägg då det, vid sidan av en översyn av miljöprövningen enligt miljöbalken, är en viktig åtgärd som kan korta ledtiderna för utbyggnad av elnätet. Att alltid utreda markkabel, även i de fall då man vet att det inte är ett realistiskt alternativ, försenar samhällets elektrifiering och omställning. Regeringen har tagit fasta på detta och föreslog i en proposition förra året att man vill att regeringen ska få meddela föreskrifter om vilka förutsättningar som ska gälla vid prövning av en nätkoncession för linje, i valet mellan att anlägga en luftledning eller en mark- eller sjökabel. Dessa föreskrifter har ännu inte beslutats vilket bidrar till fortsatt ovisshet.

Skribenterna framhåller fördelarna med markkabel, men nämner inte att det finns tekniska svårigheter också med markkablar eftersom de bidrar med mer kapacitans vilket bland annat orsakar oönskade effektflöden. Detta måste kompenseras med extra utrustningar. Med detta sagt behöver kabeltekniken användas där den är nödvändig, till exempel i storstadsmiljöer och tätbebyggda områden där tillräckligt markutrymme för luftledning saknas. Skribenterna bortser också från att även markförlagd kabel är ett stort ingrepp i miljön, både under själva byggnadsfasen liksom att en markgata skapas efteråt på samma sätt som en luftledningsgata.

Elnätsföretagen bedriver en reglerad verksamhet som övervakas av Energimarknadsinspektionen. De elnätsavgifter kunder betalar ska vara skäliga och en kostnadseffektiv utbyggnad är därför en utgångspunkt för elnätsföretagen. All erfarenhet visar att både tillverkningskostnad och bygg- och anläggningskostnad är väsentligt högre för markförlagd ledning än för en luftledning. Val av mindre kostnadseffektiva lösningar skulle därför ofrånkomligen komma att återspeglas i kundernas elnätsavgifter.

Slutligen lyfter skribenterna fram robusthet och säkerhet som ett argument för markkabel. En markkabel är på intet sätt dold för en potentiell angripare. En markkabel behöver skarvas var 700-900 meter, där varje skarv är en potentiell felkälla. Ett fel här tar längre tid att återställa och felstatistiken från samarbetsorganet ENTSO-E för stamnätsbolag visar avsevärt högre felfrekvens i markkabel än i luftledning. Erfarenheterna från Ukraina visar också på hur man snabbt kan återställa ett luftledningsnät. En skärpt svensk beredskap för reparation och skydd torde vara ett mer kostnadseffektivt sätt att skapa ett robust elnät än att gräva ner det.

Malena Swanson Falk, jurist Energiföretagen Sverige
Matz Tapper, ansvarig elnätsteknik Energiföretagen Sverige

Läs artikeln i Svenska Dagbladet här. 

Läs vår tidigare artikel i Svenska Dagbladet här.