Planen för vattenkraften måste fungera

Vattenkraften ska miljöanpassas, men Sverige ska inte förlora mer vattenkraft än nödvändigt för att uppfylla EU-rättens krav. Det har varit ambitionen hela tiden, och den gäller fortfarande.

Anledningen till regeringens beslut att pausa omprövningarna och förändra regelverket var att den nationella planen inte fungerade som tänkt. Några av problemen är:

• Miljökraven som ställs på många av Sveriges vattenkraftverk och dammar medför en risk för stor negativ påverkan på vattenkraftens elproduktion och reglerförmåga. Debattörerna drar inte rätt slutsats av den rättelse som Svenska kraftnät har publicerat till sin ursprungliga konsekvensanalys.
• Nyttan av åtgärderna bedöms ibland vara stor, men i andra fall nästan obefintlig. Det gäller att få rätt åtgärd på rätt plats för att de ska ha någon effekt.
• Många vatten är klassade som naturliga, trots att de helt uppenbart är kraftigt modifierade för att möjliggöra vattenkraftproduktion. Det innebär att kvalitetskraven sätts högre än nödvändigt.
• Både länsstyrelser och vattenkraftägare vittnar om att de regionala samverkansprocesserna har fungerat dåligt. Det beror bland annat på oklara spelregler och vitt skilda målbilder om vad som ska åstadkommas.
• Kostnaderna för de processer som inletts har skenat långt över prognoserna.
• Klassificering och miljökvalitetsnormer har ifrågasatts och skapat tidsfördröjningar som gjort det omöjligt att hålla den nationella tidsplanen.

Listan över problem kan göras längre, men poängen har nog framgått. Regelverket behöver göras om.

Sverige har rätt att avgöra vad som innebär en betydande negativ påverkan på viktiga samhällsintressen som vattenkraft. Sådana avvägningar är en integrerad del av EU:s ramdirektiv för vatten, och något som alla länder gör. Något som däremot sticker ut i ett europeiskt perspektiv är att Sverige har pekat ut ett stort antal Natura 2000-områden i vattendrag som redan var utbyggda med vattenkraft.

Därför är det viktigt att beakta en annan viktig utgångspunkt för miljöprövningarna, nämligen att dessa anläggningar som huvudregel är förenliga med Natura 2000-skyddet. Det har aldrig varit meningen att dessa vatten ska restaureras till de förhållanden som rådde före vattenkraftsutbyggnaden.

Vi är också kritiska till några av regeringens förslag, men av helt andra skäl än debattörerna. Energiföretagen anser att förslagen fortfarande inte är tillräckligt tydliga, framför allt inte när det gäller hanteringen av vattenkraft som påverkar Natura 2000-områden.

Den som vill att miljöåtgärder i vattenkraften snabbt kommer på plats bör bejaka den nationella planen och dess bärande utgångspunkter. Planen behöver ange tydliga ramar för processen så att alla jobbar mot samma mål. Annars är risken att vi kommer att fastna i ändlösa domstolsprocesser i stället för att börja jobba med verkningsfulla åtgärder.

Energiföretagen delar debattörernas uppfattning att det är möjligt att förena fossilfri elproduktion från vattenkraft och samtidigt säkerställa hållbara ekosystem. Det kommer alltid att finnas olika uppfattningar om vad som är en rimlig ambitionsnivå och hur olika samhällsnyttor ska vägas mot varande. Detta är en uppgift för politiken. Den avvägning som gäller för vattenkraftens omprövningar är föreslagen av utsedda expertmyndigheter, den har stöd i riksdagen (se t.ex. prop 2017/18:243, samt initiativen 2021/22:MJU5 och 2021/22:CU33) och den är beslutad av regeringen i god demokratisk ordning.

Vattenkraftsbranschen har sedan länge ställt sig bakom den nationella planen och arbetar för att den ska kunna genomföras. Nu behöver regeringen rätta till bristerna så att detta blir möjligt.

Johan Bladh, ansvarig vattenkraftsfrågor, Energiföretagen Sverige

Läs debattartikeln i Altinget här.