Staten måste ta sitt ansvar om Sverige ska bli omställningens vinnare

Internationella klimatavtal, kundkrav, bindande EU-mål, utsläppshandel och koldioxidtullar gör att länderna i EU är i full färd med att ställa om industrin och transportsektorn. Utanför EU satsar Kina och USA stort på subventioner till industrier i tillväxtsegment. Om den svenska industrin, som idag är direkt eller indirekt beroende av fossila bränslen, inte ställer om riskerar den att helt slås ut och med den kan tiotusentals jobb försvinna i Sverige och en begynnande nyindustrialisering stanna av.  

Ledande svenska industriföretag har redan gjort analysen och valt att ta täten i klimatomställningen med hjälp av elektrifiering.  Men utan en snabb utbyggnad av elnät och elproduktion riskerar omställningen att stanna av. Till exempel visar prognoser att effektbehovet förväntas öka med ungefär 600 MW i Göteborg med omnejd - motsvarande ett Malmö - kommande tio åren. I södra Sverige är avsaknad av lokal elproduktion och flaskhalsar i elnätet välkända problem som orsakar högre elpriser än i resten av landet. Sydsvenska Handelskammaren har bedömt att elbristen har kostat Skåne 4 500 jobb och Västsvenska Handelskammaren bedömer att 25 000 västsvenska jobb är i fara inom tio år utan mer el.  Lägg till detta att vi genom att elektrifiera transporter och industriprocesser ska fasa ut användning av de cirka 130 TWh fossila bränslen vi använder varje år. Samtidigt står nya industrier på kö för att etablera sig i Sverige tack vare vårt fossilfria elsystem.  

Elsystemet behöver alltså växa rejält och det snabbt. Vid en försenad eller utebliven utbyggnad kommer satsningarna utebli och i stället hamna i andra länder. En sådan utveckling påverkar inte bara näringslivet; det innebär stora konsekvenser för hela Sverige i form av minskad konkurrenskraft, utflyttning av jobb och inte minst urholkad välfärd. Det handlar inte bara om nya jobb som skapas, utan även de 800 000 personer som industrin direkt och indirekt sysselsätter idag.  

Att omställningen och elektrifieringen lyckas är helt avgörande för Sverige här och nu – inte bara i någon avlägsen framtid. Om elbehovet till 2045 är 250, 300 eller 350 TWh är inte avgörande. Oavsett vad det landar på är det otvivelaktigt så att vi står inför en enorm utmaning som kräver en kollektiv kraftsansträning utan dess like. För att lyckas är det avgörande att produktion och efterfrågan går hand i hand. Och just nu går utbyggnaden för långsamt. De investeringar vi behöver i framför allt ny elproduktion blir inte av på grund av regulatoriska, marknadsmässiga och politiska risker.  

Nu presenterar vi en ny rapport som identifierar sex områden där staten behöver ta ett större ansvar om Sverige ska kunna bli omställningens vinnare. Det vi behöver nu är en aktiv omställningspolitik med konkreta reformer och regelförenklingar, som stöds av en politisk majoritet.  

• Vi behöver en aktiv närings- och klimatpolitik som stödjer den pågående strukturomvandlingen och stärker vår konkurrenskraft. Staten måste säkerställa att nödvändig kritisk samhällsbärande infrastruktur kommer på plats, liksom korta tillståndsprocesser, säkra utbildningar som leder till jobb och förenkla byråkratin. Statens roll är kort sagt att skapa bästa möjliga förutsättningar för klimatomställning med ökad konkurrenskraft.   
• Vår energiförsörjning är en helt central samhällsbärande infrastruktur. Regeringen behöver skapa en tydlig plan för hur utbyggnaden av energi- och elsystemet ska genomföras. Energiföretagen förordar ett ramverk likt det klimatpolitiska ramverket för att säkra långsiktighet i energipolitiken.   
• Regeringen behöver underlätta strategiskt viktiga investeringar i energisystemet som annars inte kommer till stånd på grund av hög risk eller marknadsmisslyckanden. Fler investeringar än ny kärnkraft kommer behöva riskavlyft. Förslag från den pågående elmarknadsutredningen som underlättar investeringar måste skyndsamt tas vidare. 
• Staten bör vara med och dela på kostnader för delar av elsystemets utbyggnad som normalt sett hade belastat elkunderna för att säkerställa konkurrenskraft och fortsatt stöd för omställningen. Staten ska bland annat kunna lånefinansiera delar av vissa investeringar. 
• Vid klimatpolitiska reformer föreslås att det parallellt utreds vilka fördelningspolitiska effekter förslagen förväntas få och när det är befogat, föreslå kompensatoriska åtgärder. Syftet är att skapa acceptans, eller ännu hellre stöd för den förda politiken.  
• Politiskt omställnings- och klimatledarskap behövs med en långsiktig energipolitik. En retorik och reformer som motverkar polarisering och tar hänsyn till olika grupper behov kommer leda till ökad acceptans för omställningen, liksom ett klimat där investerare vågar satsa.  

Vi behöver gå från business-as-usual till aktiv näringspolitik, från organisk framväxt av energisystemet till en ökad grad av planering utifrån ett systemperspektiv. Det handlar om att gå från helt marknadsdrivna investeringar, till ett ökat inslag av statliga riskavlyft. Från att alla kostnader belastar kundkollektivet till att försöka sprida kostnaderna mer jämnt i samhället och aktivt kompensera utsatta grupper för negativa konsekvenser. Och inte minst – att gå från energipolitik som politiskt slagträ till politiskt mod och långsiktigt ansvarstagande för vår gemensamma framtid.  

Åsa Pettersson, vd Energiföretagen 
Per Holm, klimatpolitisk expert Energiföretagen 

Debattartikeln på DI Debatt