Sveriges dammar tål mycket höga flöden

Det är glädjande att Björn Möllersten och Richard Löwall (SvD Debatt 26/6) i stort tycks instämma med Gustaf Hellström gällande tillämpningen av EU:s vattendirektiv och att dammar och vatten­reglering ger möjlighet att motverka måttliga översvämningar. Energiföretagen Sverige vill dock nyansera den bild som debattörerna målar upp angående risken för dammhaveri till följd av extrem nederbörd.

Generellt minskar vatten­kraftens dammar översvämnings­problem vid höga flöden i vattendragen. Det är en bieffekt av att vatten lagras för kraft­produktion och inget primärt syfte med regleringen. I älvar med stor reglerings­grad spills vatten i god tid vid de stora reglerings­magasinen, vilket kan mildra konsekvenserna av höga flöden.

Att bygga och förvalta säkra dammar är mycket viktigt för vattenkrafts­branschen. Det finns lagkrav och bransch­riktlinjer som följs. Utöver arbete för att förebygga dammhaveri genomförs även beredskaps­planering i samverkan med relevanta aktörer. Om en incident eller ett haveri skulle inträffa vid en dammanläggning finns upprättade kontaktvägar och åtgärdsplaner.

Dammanläggningar klassas från A till C utgående från de konsekvenser som ett dammhaveri skulle kunna medföra. Dammar i de högsta klasserna byggs och hanteras med mycket höga säkerhetskrav. Dammhaverier är ovanliga och det är talande att författarna hänvisar till ett haveri i en relativt liten damm 1985. Haveriet i Noppikoski bidrog till att dammsäkerhets­arbetet växlades upp i Sverige, både avseende förstärkningar av dammarna och avseende organisation och rutiner för dammsäkerhets­arbetet.

Debattörerna pekar specifikt på risken att dammarna inte kan släppa förbi extrema vatten­mängder. Dammar i de högre dammsäkerhets­klasserna dimensioneras för att kunna avbörda mycket höga vattenflöden. Metoden för att beräkna dessa flöden är framtagen i samverkan mellan bransch och myndigheter. Ett dimensionerande flöde går grovt att översätta till ett flöde med ”en återkomsttid bortom 10 000 år”. Vidare görs det känslighets­analyser med avseende på möjliga klimat­effekter. Dimensioneringen av vattenkrafts­dammar kan ses mot bakgrund av att övriga samhället ofta får problem vid 100-årsflöden eller ännu lägre.

Vattenkraftbranschen arbetar ständigt med att upprätthålla en god dammsäkerhet och har lagt åtskilliga miljarder på att förstärka dammar med erosions­skydd, stödbankar, ökad avbördnings­förmåga, instrumentering för övervakning med mera. Det går förstås inte att garantera att ingenting händer ändå, men för klassade dammar är risken mycket liten. Att riva ut dammar för att minska risken för dammhaveri förefaller långsökt.

Anna Engström Meyer, ansvarig dammsäkerhet, Energiföretagen Sverige
Johan Bladh, ansvarig vattenkraft, Energiföretagen Sverige

Läs debattartikeln i Svenska Dagbladet här.