COPPEN kanske mer halvfull än halvtom ändå...

Så var klimattoppmötet slut och historieskrivningen går redan isär. Flera miljöorganisationer har vädrat sitt missnöje med det urvattnade innehållet i förhandlingstexten och man kan ju vara benägen att hålla med om att kunna enas om att ta bort subventioner till fossila bränslen borde vara själva basnivån. Ö-nationer som hotas av havsnivåhöjningen konstaterar att skillnaden mellan att klara 1,5 graders målet och inte, är en fråga på liv och död för dem. Klimatfrågan fortsätter att glida mellan våra fingrar och viljan att agera på riktigt verkar fortfarande inte finnas där.

Skillnaden mellan första veckan på COP26 med alla utspel om nya allianser inom skog och minskad kolanvändning, och andra veckans mer intensiva förhandlingar är stor. I själva klimatförhandlingarna utförs jobbet av samvetsgranna tjänstemän som tillsammans med sina politiker företräder sitt land. Detta faktum gör såklart att man bevakar sitt lands intressen och behöver stå till svars för vad man gått med på vid hemkomsten. Detta vägs mot att globalt framstå som bakåtsträvare eller framåtsträvare och den kalkylen ger olika resultat beroende på vilket land man företräder.   

Viktigaste utfallet från förhandlingarna på COP 26 är enligt mig:

• Slår fast att utsläppen måste minska med 45 procent till 2030 – vilket skapar en tydlig ram för enskilda länders klimatarbete
• Slutdokumentet hanterar fossila bränslen för första gången – viktigt att kunna tala klarspråk om huvudorsaken till klimatproblemet
• Regler för utsläppshandel mellan länder globalt är klara – den sk artikel 6 – tydliga regler på plats för hur utsläpp ska rapporteras vilket ökar möjlighet för uppföljning
• USA och Kina har gjort en egen klimatöverenskommelse – svårt att sia om vad detta leder till. Men bara att dessa två klimatelefanter dansar tillsammans är en framgång.

Några besvikelser:

• Inte klart med stödfinansiering till utvecklingsländer – de 100 miljarder dollar som utlovats sen tidigare.
• Urvattnade skrivningar om fossila subventioner – Indien lyckades i sista stund få in begreppet fasa ned, istället för ut.
• Bristande finansiering av klimatanpassning – planer för ökning finns men sköts framåt i tiden.

Ett rättvist slutord om klimatförhandlingarna är ändå att de har resulterat i den starkaste gemensamma signalen hittills från världens länder att gemensamt uppnå netto noll utsläpp inom de närmaste decennierna. Det slutliga förhandlingsresultatet ger fortfarande hopp om att temperaturökningen kan begränsas – vilket kanske är stort nog i denna tid av stora utmaningar för människosläktet.

En annan hoppfull iakttagelse är att samsynen mellan olika aktörer har ökat – det rör såväl företag, investerare, regioner och länder. Denna samsyn har resulterat i nya initiativ, allianser och överenskommelser som kommer att ha betydelse för utsläppen även om de inte är skarpa regler eller åtaganden inom ramen för FN.

Vi själva (Energiföretagen) hann under senaste veckan också bli en del av Call for Carbon - Home - Call On Carbon som syftar till att sätta ett pris på koldioxid globalt. Den erfarenheten vi har från energisektorn är viktig att förmedla - bland annat har de ekonomiska klimatstyrmedlen bidragit till att göra energisektorn i princip helt fossilfri och dessutom på ett kostnadseffektivt sätt.

Allt för den här gången. Nu börjar jobbet på allvar med klimatutmaningen så kanske det finns något att rapportera om till COP 27…

Lars Andersson

Här hittar du de tidigare kommentarerna

Lars Andersson kommenterar Klimattoppmötet COP26.
Kommentar  nr 2 två om COP26.
Good COP eller bad COP? Den 3:e kommentaren om klimattoppmötet