Ny regering och ny energipolitik

Fredag 14 september presenterade de så kallade samarbetspartierna Tidöavtalet och måndag 17 september röstade riksdagen fram Ulf Kristersson som statsminister. Ny Energi- och näringsminister blir Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch. Hon blir även departementschef för klimat- och näringslivsdepartementet samt vice statsminister. I samma departement Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari från Liberalerna.

Tidöavtalet innehåller flera förslag som Energiföretagen efterfrågat och drivit. Många av förslagen är positioner som partierna lyft i valrörelsen och man tar nu första steg mot att gå vidare med dessa löften.

Förslag på energiområdet

En ändrad målformulering, till 100 procent fossilfrihet, innebär att alla fossilfria kraftslag ges likvärdiga förutsättningar i till exempel myndigheters arbete och scenarioanalyser.

Att se över regelverken för kärnkraften är välkommet. Dagens begränsningar avseende antal reaktorer och platser är de får byggas hämmar investeringar.  Att ta fram ett snabbspår för att acceptera typgodkännande av reaktorer, system och komponenter från länder jämförbara med Sverige, är även något branschen tidigare lyft fram. Samtidigt är det viktigt att teknikneutralitet råder mellan olika kraftslag och producenter.

Samarbetspartierna lyfter på ett tydligt sätt fram kraft- och fjärrvärmens betydelse. Redan innan valrörelsen pekade man på att avfallsförbränningsskatten bör avskaffas. Nu lyfter man fram en bredare översyn av skatterna för att ge bättre förutsättningar för kraft- och fjärrvärmen och vill även bredda den strategi för kraftslaget som energimyndigheten arbetar med. Detta är en mycket välkommen ambition.

Att pausa miljöprövningen av vattenkraften är ett välkommet besked. Samtidigt är inte en paus ett självändamål i sig, utan ett medel för att komma till rätta med de brister i myndigheternas tillämpning av regelverket som Energiföretagen och många andra aktörer pekat på. Vi anser att den nationella planen, så som den är beslutad, ger bra förutsättningar för en effektiv och ändamålsenlig omprövningsprocess och att det är viktigt att den fortsätter gälla. Bristerna rör snarare i styrningen av de myndigheter som ska se till att planen genomförs. Här bedömer Energiföretagen att några mindre justeringar av de förordningar och instruktioner som styr myndigheternas arbete kan göra stor skillnad.

Att elektrifiering är en nyckel för omställningen lyftes fram redan i den inledande presskonferensen. Här följer man den föregående regeringen som också pekade på elektrifieringen som en nyckel till klimatomställningen. Högerpartierna går dock längre och kvantifierar det framtida elbehovet till en planering för elbehov om minst 300 TWh 2045. Detta är i linje med vad en rad bedömare pekat på och ett steg i rätt riktning.

En översyn av elmarknaden aviseras i form av en ny utredning om elmarknadens utformning. Här vill man ta fram en ersättning för stödtjänster som kraftslag bidrar med till elsystemet. Energiföretagen har i tidigare inspel till regeringen efterlyst en utredning som analyserar om elmarknadens nuvarande utformning kan svara upp mot behovet av elproduktion i det fossilfria samhället och hur elmarknadens aktörer på ett förutsägbart och långsiktigt sätt finansiellt ska ersättas för de förmågor och egenskaper, såsom planerbarhet och flexibilitet.

En utredning kring elmarknadens funktion är välkommen, men innehåller en rad frågor. Energiföretagen har bland annat, i likhet med högerpartierna, lyft frågan om en översyn av elområdena. Formatet för en utredning är oklart, flera av partierna har tidigare pratat om en parlamentarisk beredning vilket troligtvis tar för mycket tid och riskerar låsningar i arbetet.

Laddinfrastruktur lyfts fram som en konkret åtgärd för att möjliggöra transporters elektrifiering även om ingen ambitionsnivå sätts. Det är bra att laddinfrastruktur lyfts fram men en helhetssyn som tar hänsyn till elnätet behövs.

Klimatfrågan får inte ett så stort utrymme i avtalet, men den uttalade ambitionen kring CCS är i linje med vad Energiföretagen tidigare lyft fram. 

Saknas: Elnät, kompetensförsörjning och fokus på långsiktighet

Tidöavtalet tar upp många frågor, men långt ifrån alla. Energiföretagen saknar dock konkreta förslag eller skrivningar i ett antal frågor.

Trots ett stort fokus på elproduktion tas den andra sidan av myntet: elnätet, inte upp mycket mer än skrivningar om Svk:s roll och en skrivning om att pausa överföring till andra länder. Partierna på högersidan har tidigare visat ett engagemang i frågan kring elnätsreglering, vilken saknas helt i avtalet. Ett politiskt engagemang i frågan om elnät och överföringskapacitet kommer dock att krävas för att främja en effektiv utbyggnad av elnätet och därmed energisystemet.

Vätgas som fått ett stort utrymme i debatten och tidigare lyfts fram av flera partiet nämns inte. Inte heller energilager eller flexibilitetslösningar. 

Kompetensförsörjning kommer att vara en utmaning för energibranschen och elektrifieringen. Detta är något som lyfts av branschen inför valrörelsen, men denna nämns inte alls under kapitlet om klimat och energi, däremot under kapitlet om vård.

Vägen framåt

Energiföretagen har sedan den tidigare energiöverenskommelsen brast 2019 efterfrågat en bred och långsiktig energipolitik. Med elektrifieringen, och behovet av en dubblering av Sveriges elproduktion, som gemensam grund och ansats borde blocköverskridande reformer och överenskommelser slutas som tar sig an de långsiktiga utmaningarna för Sveriges energisystem. Detta kommer att vara den fortsatt viktigaste fråga för Energiföretagen Sverige