Energiföretagen förklarar marginalprissättning på elmarknaden

Ytterst förenklat föregås den dagliga auktionen genom att alla systemoperatörer över hela Europa, senast klockan 11:00 aviserar hur mycket överföringskapacitet som finns tillgänglig för handel mellan Europas 34 elområden för varje timme nästkommande dygn.

Senast klockan 12:00 ska alla aktörer som är anslutna till elbörserna lämna köp- och säljbud för varje enskilt elområde och timme. Det finns flera olika budtyper där den enklaste typen kallas för timbud och betyder att aktören är villig att köpa eller sälja en viss volym el till ett visst pris. Alla bud är bindande, det går inte att ändra dem efter att priset är beräknat.

När handeln stänger matas alla bud och den uppgivna överföringskapaciteten in i en gemensam beräkningsalgoritm som heter Euphemia. Där beräknas simultant ett jämviktspris i alla elområden och kraftflöden mellan elområdena. Resultatet publiceras strax för klockan 13:00 på elbörsernas hemsidor, exempelvis hos Nord Pool, där huvuddelen av budgivningen i Norden sker.

Bud som bildar priskryss – beroenden mellan elområden

I bilden nedan illustreras tre aktörers köpbud i ett elområde. Ju lägre priset blir (p=price), desto mer el vill budgivaren köpa (q=quantity), därför lutar kurvorna neråt.

Det som sker i beräkningsalgoritmen att alla köpbud aggregeras till en enda efterfrågekurva för varje elområde.

Motsvarande görs med alla säljbud. Denna kurva lutar uppåt då säljaren är villig att sälja mer ju högre priset är.

Jämviktspriset i elområdet blir där dessa kurvor skär varandra.

Alla säljbud med lägre pris än jämviktspriset avropas i auktionen, likaså alla köpbud med högre pris än jämviktspriset för respektive elområde. De är alltså vinnande bud.

Men de flesta elområden är kopplade till elområden runt omkring och detta påverkar prisberäkningen. Nedan illustreras detta av Sveriges nordligaste elområden SE1 och SE2 om de endast var kopplade till varandra. Överföringskapaciteten dem emellan illustreras av den lila pilen.

Om vi antar att det i SE1 är billigare att producera el, eller att köparna i SE2 har högre betalningsvilja för elen, så kommer kraften att flöda från SE1 till SE2 så länge det finns tillgänglig överföringskapacitet.

Detta kan illustreras som att efterfrågan i SE1 ökar med den tillgängliga överföringskapaciteten och att utbudet i SE2 ökar med den tillgängliga överföringskapaciteten. Som en konsekvens stiger priset i SE1 beroende på den tillförda betalningsviljan i SE2, samtidigt som priset sjunker i SE2 som en följd av ökat utbud genom överföringen från SE1. I skissen nedan illustrerar de streckade linjerna den ökade efterfrågan i SE1 och det ökade utbudet i SE2.

Priset i ett elområde beror således dels på köp- och säljbud i själva elområdet, dels på köp- och säljbuden i omkringliggande elområden och den tillgängliga överföringskapaciteten.

Vanligen är dock elområden inte bara sammankopplade med ett annat elområde, utan flera som i sin tur är sammankopplade med andra. De svenska elområdena är inte bara kopplade sinsemellan utan även med omvärlden, som i sin tur är kopplade till sina grannländer. Detta illustreras i den starkt förenklade skissen nedan.

Själva marginalprissättningen då?

Jämviktspriset på en marknad uppstår där utbuds- och efterfrågekurvorna skär varandra, på elmarknaden i respektive elområde. Detta är resultatet av att aktörer träffar frivilliga avtal. Marginalprissättning är inte unikt för elmarknaden utan sker på alla konkurrensutsatta marknader. Som konsumenter är det sällan vi ser detta då vi nästan aldrig handlar direkt av producenten, utan vanligen via en återförsäljare.

Principen bakom prissättningen kan illustreras med ett enkelt exempel där två bönder odlar vete av samma kvalitet. Den första driver ett mekaniserat jordbruk och kan producera vete till kostnaden 100 kr/tunna, medan den andra kräver mer arbetskraft och har en kostnad på 200 kr/tunna. Båda kan producera 10 tunnor vardera.

Den totala efterfrågan på vete är 20 tunnor och därför krävs produktionen från båda bönderna för att täcka den totala efterfrågan.

Bonden med höga produktionskostnader kommer inte att sälja billigare än 200 kr/tunna, då ett lägre pris skulle innebära en förlust för varje producerad tunna. Bonden med lägre produktionskostnader vet att konsumenter är villiga att betala 200 kr/tunna och har därmed ingen anledning att ta ett lägre pris.

Skulle efterfrågan öka till 25 tunnor så räcker inte böndernas samlade produktion till. Följden blir att alla kunder inte kan kunna köpa vete, så för att fördela vem som ska få köpa så stiger priset till betalningsviljan för den sista köparen. Som lägst blir priset minst produktionskostnaden för den sist producerade tunnan.

Den sist producerade/köpta kilowattimmen sätter priset

Det är inte ovanligt att marginalprissättning på elmarknaden beskrivs som att det är den sist producerade kilowattimmen som bestämmer priset för hela marknaden. Men det kan också uttryckas som att det är den sista köpta kilowattimmen som sätter priset.

Enligt nationalekonomisk teori leder marginalprissättning till en effektiv resursanvändning då kostnaden för den sist producerade enheten på marknaden motsvarar den nytta som den tillför köparen av varan.

Alla alternativ till marginalprissättning innebär att någon i praktiken måste bestämma priset. Dessutom vem som ska få lov att köpa hur mycket av varan, vem som ska tillverka den, med vilken teknik och hur mycket som ska produceras.