Kris och krig - kan kraftvärmen hjälpa oss?
Publicerat av: Eva Rydegran ·
ALMEDALEN - Kraftvärmen har förmågor som kan göra den extra värdefull i tider av kris och krig. Att uppmärksamma denna planerbara, lokala energikälla är i linje med regeringens fokus på försörjningstrygghet. Vilka åtgärder och styrmedel behövs för att möjliggöra bästa möjliga funktion? Det var frågor som togs upp på kraftvärmeseminariet på Arena Energi på onsdagen.
Lina Enskog Broman, tf enhetschef Energisystem Energiföretagen, modererade seminariet och inledde med att inskärpa allvaret i frågeställningarna om el- och värmeförsörjning i krigstider i och med försvarsberedningens rapport Allvarstider som publicerades förra veckan. I den uppmärksammas energiförsörjningen en hel del och det konstateras att väpnat angrepp inte kan uteslutas. Avbrott i fjärrvärmen kan få mycket stora konsekvenser och uthålligheten i fjärrvärmeförsörjningen behöver stärkas bland annat med funktionskrav på leverantörerna och annat förebyggande arbete. Det innebär att det finns ett behov av samordning och jobba tillsammans för att stärka de här värdefulla förmågorna. Lina Enskog Broman konstaterade också att man ligger klart efter om man jämför arbetet inom elberedskapen. Branschen har därför till att börja med satt samman sex punkter med vad som behöver göras för att få till en fungerande värmeberedskap.
Per Everhill, Public Affairs Tekniska Verken i Linköping, presenterade de sex punkterna:
- Genomför ett nationellt ödriftsprogram
- Lägg upp en plan för uppbyggnad av värmeberedskap
- Utred en specifik värmeberedskapslagstiftning om kravställning vid höjd beredskap och krig
- Utred en ”styrvärme”-lagstiftning för prioriteringsordning av samhällsviktiga fjärrvärmeanvändare
- Etablera ”värmesamverkan” kring personal, reservdelar och bränsle.
- Genomför omgående en utlysning för snabba värmeberedskapsåtgärder
Maria Westrin, enhetschef på enheten för energimarknader på Energimyndigheten, fortsatte med att berätta om Energimyndighetens arbete med civil beredskap i värmesektorn.
98 procent av Sveriges kommuner har fjärrvärme, mer än hälften av vår uppvärmning sker med fjärrvärme och många känsliga verksamheter har fjärrvärme – som sjukhus, skolor och förskolor o s v. 10 procent av elen kommer dessutom från kraftvärme. Det gör att beredskap för att klara uppvärmningen i krig eller kris-tid är otroligt viktig. En avgörande del i beredskapen är att värna den infrastruktur som finns och att se över lagerhållning och reparationsberedskap.
Hon uppmuntrade även till mer risk- och sårbarhetsanalyser från företagen. Dessutom behöver förmågehöjande åtgärder genomföras av ägarna till anläggningarna.
Åsa Pettersson, vd på Energiföretagen, inledde sedan politikerpanelen med att säga att Energiföretagen välkomnar att kraftvärmens förmågor och potential utreds tydligare. Men man får heller inte glömma att det är förmågor som inte bara gör nytta i kris eller krigstid utan att det är viktigt för vår energiförsörjning generellt, och speciellt för den elektrifiering vi står inför.
Anders Ådahl, Centerpartiet, höll med om vikten av att se över och förvalta fjärr- och kraftvärmens förmågor men han saknade en diskussion om primärenergi: hur ska vi i Sverige kunna säkerställa ett livskraftigt skogs- och jordbruk som kan fungera och leverera restprodukter även i kristider? Utan bränsle – oavsett om det är skogsrester, industrirester eller avfall – så blir vi stående med anläggningar som inte kan producera något alls.
Camilla Brodin, Kristdemokraterna, sa att hon sneglat en del på våra grannländer som helt tydligt haft större krisberedskap än vad vi har i Sverige. Som exempel nämnde hon Finland som köper upp den svenska torven för att ha som beredskapslager.
Monica Haider, Socialdemokraterna, drog paralleller med situationen som uppstod under stormen Gudrun och hur handfallen man till en början var i flera kommuner.
Det finns värmeberedskapsmedel hos Energimyndigheten för beredskapsarbete men frågan är hur dessa pengar ska användas på bästa sätt.
Per Everhill påpekade att det är välkommet att man arbetar med de här beredskapsfrågorna nu och att det tillförs medel. Men faran är att pengarna försvinner in i möten och för att producera planer och papper. Det branschen efterfrågar är prylar kort och gott. Sådant man kan använda när krisen är ett faktum. Det är alltså viktigt att pengarna går till verkliga åtgärder som kan vara till hjälp för att skapa nya förmågor. Ett annat exempel är ödriftsförmågan. Många orter med kraftvärme har i teorin den här förmågan men man har inte skapat planer och har inte övat. Regelverk och planering behöver ses över, så det är en sak som man skulle kunna använda pengar till.
Åsa Pettersson höll med. Ett nationellt ödriftsprogram skulle stå överst på önskelistan och lösa många av de här problemen. Men det krävs då att någon frågar efter det och tillsätter medel för själva planeringen.
Om bränsle i korthet
Bränslelagerfrågan är en kritisk punkt – utan bränsle ingen produktion. Hur ska vi samverka för att fördela ansvaret för tillgången till bränsle under kristider?
Vem har ansvar för att upprätthålla bränslelager?
Även om det finns bränsle i skogen så måste det förstås finnas maskiner och personal för att ta vara på det.
Det är även en marknadsfråga. Monica Haider påpekade att hon är skogsägare men har aldrig sålt sin grot – det är helt enkelt en prisfråga.
Anders Åhdahl efterfrågade en ny Energiöverenskommelse för att få långsiktighet i energipolitiken, något som Monica Haider höll med om. Camilla Brodin som regeringsrepresentant svarade med att energiöverenskommelser som inte håller eller där styrande partier bryter mot det som står i överenskommelsen inte gör nån nytta.
Lina Enskog Bromans slutord blev att konstatera att även om man inte är överens om behovet av en energiöverenskommelse, så verkar politiken överens i civilberedskapsfrågan och dess koppling till fjärr- och kraftvärmen. Det bådar gott för framtiden och för det fortsatta samarbetet mellan bransch, myndigheter och politiken.