Förorenaren betalar – en princip som bör gälla även för avfall

Klimatutsläpp från avfallsbehandling bör inte belasta fjärrvärmekunden

I sitt remissvar skriver Energiföretagen Sverige att det är orimligt att klimatutsläppen, som det avfall som inte har återvunnits orsakar, belastar fjärrvärmekunden i stället för att belasta den som orsakar avfallet.

– En grundläggande princip för allt miljöarbete är att den aktör som orsakar ett problem och således har rådighet att lösa det, ska visa det i sin miljöredovisning och ta ansvar för att lösa problemet. När avfall med fossilt ursprung förbränns idag så hamnar inte utsläppen på avfallssektorn utan på energisektorn (i enlighet med Naturvårdsverkets klimatstatistik) och därmed alltså på fjärrvärmekunden. Det betyder att det finns en risk för att fjärrvärmekunder med ambitiösa klimatplaner väljer bort fjärrvärmen. Det bidrar inte på något sätt till att lösa avfallsproblemet men kan få konsekvenser för energisystemet i ett läge när vi behöver fördubbla elproduktionen. Utsläpp av växthusgaser från förbränning av avfall bör hänföras till den produkt som har blivit avfall och inte till energin som alstras vid förbränningen – i enlighet med principen om att förorenaren betalar, säger Raziyeh Khodayari ansvarig för miljö och hållbarhet på Energiföretagen.

Några av Energiföretagens synpunkter på Naturvårdsverkets skrivelse i korthet:

• Det finns ett stort behov av ändamålsenlig styrning, statistik och miljöredovisning som grund för att minska mängden avfall och öka återanvändning och materialåtervinning. De som sätter produkter på marknaden och avfallskunder bör ta ansvar för klimatutsläpp och övriga miljökonsekvenser av de avfallsvolymer de förorsakat.
• Den som introducerar plast på marknaden bör inte bara ha ansvar för att avfallet samlas in och behandlas utan också för att säkerställa att denna behandling inte resulterar i att koldioxid släpps ut i atmosfären. Energiföretagen Sverige föreslår ett utvidgat producentansvar, vilket bygger på principen att förorenaren betalar för sina utsläpp, för finansiering av möjliga åtgärder som exempelvis avfall-CCS/CCU eller eftersorteringsanläggningar.
• Naturvårdsverket har missat att överväga de möjligheter som eftersortering av restavfall kan ge för en ökad materialåtervinning. Energiföretagen Sverige vill framhålla Energimyndighetens förslag på mekanism för finansiering av sådana anläggningar och föreslår att en finansieringsmodell för eftersorteringsanläggningar tas fram.
• Naturvårdsverket behöver skilja mellan den nationella statistiken och miljöredovisning av avfallsbaserad fjärrvärme. Det är orimligt att utsläppen från förbränning av restavfall fördelas till energisektorn och köpt energi, i stället för till avfallssektorn och avfallskunder. En ändamålsenlig redovisning skulle öka förståelsen hos avfallskunder om att utsläppen beror på avfallets uppkomst.
• Många av förslagen har fokus på hushållsavfall och hushållens ansvar men det saknas förslag på motsvarande krav på producenter och verksamheter för att förebygga att avfall uppstår. Det saknas också förslag på åtgärder för att minimera andra kommunala avfall än hushållsavfall.
• Att börja minska plastanvändningen i avfallshanteringen är för sent. Åtgärder måste börja uppströms; i design-, produktions- och konsumtionsledet. Plasten måste vara återanvändnings- eller återvinningsbar. Svag styrning kommer att fördröja genomförandet av konkreta åtgärder.

Hela remissvaret finns att läsa här.