Regeringens förslag om vattenkraft är bra men måste också hantera Natura 2000

Kritiker menar att de föreslagna regeländringarna kommer att leda till mindre åtgärder i vattenmiljön, men man måste ställa sig frågan: mindre i relation till vad? De nya förslagen från regeringen innehåller inga skärpningar i förhållande till tidigare politiska beslut och inga nya begränsningar i förhållande till EU:s ramdirektiv för vatten. De föreslagna ändringarna syftar endast till att de politiska beslut som redan fattats, från Energiöverenskommelsen 2016 till regeringsbeslutet om nationell plan 2020, blir verklighet när vattenkraften ska få moderna miljövillkor.

– Den politiska avvägningen kring vattenkraftens miljöprövningar har varit glasklar hela tiden och har haft ett brett parlamentariskt stöd, säger Energiföretagens vattenkraftexpert Johan Bladh:

– Svensk vattenkraft ska förses med moderna miljövillkor, men utan att mer vattenkraft förloras än vad som är nödvändigt för att uppfylla Sveriges skyldigheter gentemot EU. Den avvägning som gjorts, exempelvis att 1,5 TWh kan tas i anspråk för miljöåtgärder, har föreslagits av utsedda expertmyndigheter och har beslutats av regeringen i god demokratisk ordning.

Anledningen till att arbetet med omprövningarna pausades i januari 2023 och att de nya reglerna behövs är för att olika aktörer haft vitt skilda målbilder av vad som ska åstadkommas. Den politiska avvägningen har därför inte fått genomslag i de miljökvalitetsnormer som styr utfallet av omprövningarna. Det har lett till att påverkan på vattenkraften riskerat att bli betydligt större än vad som ursprungligen avsågs. Bristen på styrning, eller kanske snarare bristen på följsamhet, har också gjort det mycket svårt att diskutera prioriteringar i den samverkansprocess som länsstyrelserna ansvarar för.

– De föreslagna regeländringarna kan måhända ge mindre miljöåtgärder i relation till någons förhoppning, men det är då dennes målbild som behöver justeras. Ambitionsnivån för miljöanpassningen har inte ändrats, varken från politiskt håll eller från vattenkraftsbranschen, säger Johan Bladh.

Rätt åtgärd på rätt plats för att uppnå maximal miljönytta

Omprövningarna av vattenkraften kommer att innebära stora förbättringar i våra vattendrag och närliggande områden. Vattenkraftbranschens finansiering med 10 miljarder kronor via Vattenkraftens miljöfond är den största satsningen på miljön i svenska reglerade vatten någonsin. Riktvärdet 1,5 TWh ger också ett betydande utrymme för miljöåtgärder, till exempel i form av fiskvägar och tappning av vatten förbi kraftverken. För att få maximal miljönytta är det dock viktigt att göra rätt åtgärd på rätt plats. En fiskväg gör exempelvis bara nytta om det också finns lämpliga livsmiljöer för fisken uppströms. Om sådana saknas och inte kan skapas till en rimlig kostnad för samhället så är det bättre om fiskvägen inte byggs alls och resurserna i stället satsas någon annan stans.

Förslagen visar att regeringen har identifierat problemen och satt kurs i rätt riktning

Förslagen i remisspromemorian tillför en ökad tydlighet i många avseenden. Genom att lyfta in riktvärdena för maximal produktionsförlust och reglerförmåga i förordning så ges dessa större tyngd än tidigare. Tolkningsutrymmet kring vissa centrala begrepp minskas genom att i förordning föra in definitioner som hämtats från ramdirektivet för vatten och EU-gemensamma vägledningar. Energimyndigheten och Svenska kraftnät ges en tydligare i roll i arbetet med att bedöma påverkan på energisystemet, och därtill tydliggörs att samverkan och vattenmyndighetens arbete med klassificering och normsättning ska bedrivas parallellt och integrerat. Även om branschen i remissvaret kommer att framföra synpunkter på formuleringar i förslagen så är inriktningen bra och visar att regeringen har identifierat många viktiga problem.

Natura 2000 används som ”stjärnstopp”

– När det gäller förslagen som rör omprövning av verksamheter som påverkar skyddade områden (Natura 2000) har dock regeringen valt ett spår som kommer att skapa stora problem och mycket onödigt merarbete både för myndigheter, domstolar, verksamhetsutövare och även för dem själva, säger Johan Bladh.

Huvudförslaget innebär en möjlighet för domstolen att inom ramen för omprövningsmålet kunna pröva frågan om behov av undantag från Natura 2000-bestämmelserna, utan att verksamhetsutövaren ansökt om ett Natura 2000-tillstånd. Domstolen får med förslaget medge en sänkt kravnivå i förhållande till miljökvalitetsnormer när en verksamhet riskerar att skada skyddade arter och livsmiljöer, förutsatt att regeringen har tillåtit det. De av EU fastslagna kriterierna för sådan dispens är dock så strikta att den nya regeln mycket sällan kommer att vara tillämplig. Den kommer därför inte heller lösa problemen för merparten av de berörda kraftverken som funnits på plats långt innan Natura 2000-områdena pekades ut och som ska anses vara förenliga med bevarandekraven. Enligt Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten handlar det om över 90 kraftverk med en installerad effekt på 1800 MW och en total produktion på 7 TWh. Branschen befarar att detta är en underskattning.

Grundorsaken till problemen som kommer att uppstå vid omprövning av dessa över 90 kraftverk är den olyckliga dubbelreglering som Sverige har skapat genom att bevarandemålen för skyddade områden ska översättas till miljökvalitetsnormer före prövningen. I praktiken blir det då länsstyrelsen och vattenförvaltningen som avgör vad som krävs för att tillgodose skyddsintresset i stället för domstolen, och dessutom utan att verksamhetsutövarna har möjlighet att överklaga besluten.

– De särskilda kraven för Natura 2000-områden har av länsstyrelsen och vattenförvaltningen kommit att användas som ”stjärnstopp”, det vill säga ”så här tycker vi att det ska vara, slut på diskussionen!”, vilket medför en mycket stor rättsosäkerhet för vattenkraftsägarna, säger Johan Bladh.

Den lösning som branschen har föreslagit är att bevarandemålen för skyddade områden ska bedömas av domstolen separat utan att först omvandlas till miljökvalitetsnormer. EU:s art- och habitatdirektiv är precis som ramdirektivet för vatten fullt implementerat i svensk rätt och måste därför oavsett beaktas av domstolen. Att bevarandemålen först ska omvandlas till normer är ingenting som EU-rätten kräver, utan en Svensk överimplementering. Utfallet av omprövningarna med branschens förslag skulle mycket väl kunna bli detsamma, men det skulle vara en betydligt bättre rättsordning. Om omprövningarna av vattenkraften ska bli rättssäkra och smidiga så måste regeringen lösa upp det regelnystan man har skapat kring Natura 2000 och inte trassla in sig ännu mer. Att frikoppla bevarandemålen från normsättningen skulle vara en bra början.