Regeringen lägger ner utredningen om vita certifikat

På Energiföretagen ser man det som ett positivt besked att utredningen om Vita certifikat har stoppats. Erik Thornström, som deltagit som expert i utredningen och är ansvarig för styrmedel, energianvändning och resurseffektivitet på Energiföretagen Sverige, kommenterar:

– Det är bra att regeringen valt att avsluta vita certifikat-utredningen i förtid då detta är ett mycket tungrott och administrativt krävande styrmedel för att uppnå ökad energieffektivitet. Att energibranschen ska agera ”systembolag” för att öka energibesparingstakten är helt enkelt fel modell. Vi bejakar absolut ytterligare styrmedel för energieffektivisering, men det finns betydligt enklare styrmedel att använda som till exempel auktionsbaserade system som tillämpas i andra EU-länder.

Energikrisen gör det angeläget att öka energieffektiviseringstakten. Men vi hoppas att regeringen nu gör ett omtag med att i stället titta på andra styrmedel för energieffektivisering, bland annat utifrån Energimyndighetens pågående utredning av energieffektiviseringspotentialen och att inkludera en effektdimension i styrmedel som en del i den pågående elektrifieringen.

Bakgrund

Den förra regeringen beslutade hösten 2021 att utse en särskild utredare, Göran Enander landshövding i Uppsala län, som skulle föreslå ett kvotpliktssystem för energieffektivisering, så kallade vita certifikat. Syftet med uppdraget uttalades vara att åstadkomma ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt styrmedel som kan öka energieffektiviseringstakten i Sverige, bidra till att de energi- och klimatpolitiska målen nås samt underlätta en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering av samhället.

Den nya regeringen beslutade i december 2022 att avsluta ett tiotal av den förra regeringens pågående statliga utredningar, däribland Vita certifikat-utredningen. Utredningen valde att redovisa sitt arbete i form av en ofullständig rapport till Regeringskansliet den 30 december 2022. Rapporten innehåller en övergripande inriktning på hur ett svenskt vita certifikat-system skulle kunna konstrueras, men saknar förslag på utformning av lagstiftning. Utredaren utgår från att det kvantitativa målet för effektiviseringsplikten bör dimensioneras utifrån energiintensitetsmålet till år 2030, eftersom det ser ut att vara svårast att nå och att energibesparingsmålet som följer av EU:s energieffektiviserings­direktiv därmed också skulle nås.

Effektiviseringsplikt för el och fjärrvärme har utretts

I rapporten föreslås att effektiviseringsplikten borde omfatta el och fjärrvärme. Utredaren förordar att effektiviseringsplikten skulle läggas på elhandels- respektive fjärrvärmeleverantörerna. I kommittédirektivet räknas även fjärrkyla upp, men utifrån internationella erfarenheter rekommenderar utredaren att hålla systemet enkelt i början och vid behov lägga på komplexitet och eventuellt fler energibärare senare. I linje med kommittédirektivet ligger fokus på åtgärder som minskar slutanvändningen av energi i sektorerna bostäder och service samt industri. Av praktiska skäl bör även elanvändning i transportsektorn ingå vid beräkningen av kvotens storlek, men däremot bör inte åtgärder i transportsektorn kunna tillgodoräknas inom effektiviseringsplikten.

Elbesparingar bör enligt utredaren viktas högre än fjärrvärme

För att de effektiviseringspliktiga ska kunna välja de mest kostnadseffektiva energibesparingarna bör systemet vara gemensamt för el och fjärrvärme, det vill säga att de effektiviseringspliktiga inte är begränsade till att bara uppnå besparingar inom den egna energibäraren. El föreslås av utredaren viktas högre än fjärrvärme, med utgångspunkt i energiintensitetsmålet och elektrifieringsstrategin. I rapporten redovisas även en möjlig bonus som skulle premiera de effektiviseringsåtgärder som har särskilt goda resultat när det gäller att reducera effekttoppar en kall vintervecka.

Utredaren förordar en kvotplikt på 2 procent energibesparingar per år

Hur mycket energi de effektiviseringspliktiga ska spara uttrycks som en kvot i förhållande till hur mycket el och fjärrvärme de sålt föregående år. Utredaren bedömer att en kvotplikt på 2 procent per år efter en inledande infasning de två första åren skulle vara lämplig ambitionsnivå. Den preliminära kvotkurvan skulle innebära en besparing 2030 på 22 TWh. En särskild kvotkurva och delmål för sårbara hushåll bedöms också kunna vara ett möjligt styrmedel för att möta energieffektiviseringsdirektivets krav.

Omfattande administration av energieffektiviseringsplikten föreslås

De effektiviseringspliktiga (el- och fjärrvärmeleverantörerna) kan enligt utredaren välja att antingen låta sina kunder genomföra energieffektiviseringsåtgärder eller köpa in besparingar från andra aktörer, såsom energitjänsteföretag. I det system som förordas i rapporten är det fortfarande de effektiviseringspliktiga som ansvarar för att de besparingar de rapporterar in håller måttet, vilket bedöms göra systemet mindre sårbart för oseriösa aktörer och minskar därmed behovet av en tungrodd kontrollapparat.  

Det ska finnas flera fastställda alternativ för hur energibesparingar beräknas med bland annat schablonvärden för besparingarna, framräknade med hänsyn till de krav som EU:s energieffektiviserings­direktiv ställer på additionalitet med mera. För mer komplexa åtgärder kan besparingarna behöva skattas, antingen utifrån standardvärden som skalas upp utifrån insatsens storlek eller genom ingenjörskalkyler som utförs av oberoende experter. Alternativt kan besparingarna bedömas i efterhand genom att mäta energianvändningen före och efter. Alla insatser ska dokumenteras och de effektiviseringspliktiga ska ha särskilda kontrollsystem och årligen redovisa att gjorda energibesparingar uppfyller de omfattande krav som ställs i EU:s energieffektiviseringsdirektiv till Energimyndigheten. 

Utredningens redovisade rapport finns att läsa här.